Fötterna tar sig framåt fortare än tankarna och hjärtat.

(From last episode...to be continued) 
 
Jag har varit frustrerad, arg, besviken, uppriven, förbigången, ledsen och lättpåverkad hela dagen. Egentligen skulle jag tala om för mig själv att bita ihop och gå vidare, för att jag kommit så långt nu. Dagarna blir hela tiden lättare, ljusare, lyckligare. Hela tiden lär jag mig nya saker, lär mig att uppskatta saker. Därför blir jag arg på mig själv när jag svackar ned över småsaker. Låter omgivningen påverka mig och mitt sätt att tänka om mig själv. Men idag tillåter jag faktiskt mig själv att vara allt ovanstående. För om jag helhjärtat försöker vara positiv 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, då är det inte mer än rätt att ägna några timmar åt att känna alla jobbiga känslor också. 
 
Jag tjatar och tjatar om att jag just nu håller på att bygga upp mig själv, och för mig är det väl en ganska vardaglig sak nu. Men ändå kan jag inte hjälpa att sucka över att jag måste förtydliga detta för andra. Även om jag är glad, fungerar och faktiskt ibland känner mig ganska tillfreds med livet är jag fortfarande otroligt lättmottaglig vad gäller negativa kommentarer och nedlåtande utlåtanden. På ett sätt ännu mer nu än innan eftersom att jag blivit såpass medveten om att det inte är okej att låta människor trampa på mig(förr var det en självklar roll för mig). För mig är även detta så uppenbart, men ibland glömmer jag att mina uppenbarelser och framsteg främst hålls inne i mitt huvud. Vilket jag antar kan leda till en viss förvirring när jag tar åt mig av ord och kommentarer från andra som jag förr inte reagerade på(utåt sett). 
 
Något annat som förändrats mycket hos mig är att jag insett att jag faktiskt inte alls är särskild tyst och stängd vad gäller mina tankar och känslomässiga tillstånd. Jag är, till skillnad från många andra, ganska öppen med att jag är osäker och vilsen just nu. Vilket för mig ger en rimlig förklaring till att jag inte är densamma som innan. Det vill säga, jag lever inte längre mitt liv enbart för andra, utan vill också leva för bara mig. Detta går inte alltid på ett ut, vilket gör att jag får välja om jag antingen ska stå upp för mina egna värderingar, eller prioritera bort dem och lägga tiden på andra. För mig är det i dagsläget väldigt enkelt, jag gör det jag vill först och det andra vill sen. 
 
Dit jag vill komma är: att jag är uppe i en tidsepok(på antagligen flera månader) som handlar om att fokusera på mig och bara mig. För mig är det en självklarhet och jag behöver inte ens påminna mig om det, det är en konstant sysselsättning jag ägnar all vaken tid åt. Dock vill jag inte behöva upprepa detta otaliga gånger för alla mina medmänniskor, eftersom det som sagt är en pågående procedur. Även om jag är glad idag är jag långt ifrån att vara oberörd av andras kommentarer och åsikter, jag tar åt mig alldeles för mycket fortfarande. Så snälla, alla ni världens människor som fortfarande verkar tycka att det är okej att berätta hur fel jag är och hur osäker jag är, knip igen. Och går inte det, avstå hellre ifrån att vara i min närhet de närmsta månaderna, jag behöver mycket tid för att sluta bry mig om onödiga påhopp och hånande fraser!
 
 
 

Don't keep calm, slap that bitch, hard.

Fredag, ledig dag. Ska snart dra mig mot Brunnsberg för att hälsa på Michaela. Senare ikväll ska jag ha en myskväll med Felicia. Resten av helgen kommer bestå utav jobb, jobb, jobb. Ska nog försöka hinna med att låna ett par böcker på biblioteket idag, om mitt tidsschema rymmer det. 
 
Livet? Jag längtar efter storstan, friska vindar, enkelheten och min fina syster. Främst okomplicerade människor. Skulle kunna skriva en novell om allt som jag är förbannad och less på just nu, men väljer att (försöka) tänka på det positiva istället. Som att jag ska få träffa fina människor idag, ska tjäna pengar i helgen och på måndag ska jag göra mer verklighet av en dröm med Anna. Hoppas de flesta av mina läsare får en fin helg, vad ni är bestämmer er för att hitta på!
 
 

Be the chance you wish to see in the world

Har läst ut boken jag lånade igår, Sand i skorna - en berättelse om att vakna och välja. Den var väldigt inspirerande och fick mig faktiskt att tänka efter angående hur jag lever mitt liv. Det faktum att nyheterna och tidningarna berättar dagligen om hur vi slösar på jordens resurser går mest in genom ena örat och ut genom andra. Det har för mig blivit ganska vardagligt och, dumt nog, acceptabelt. Men nu när jag läst ut denna boken får jag nog motvilligt medge att jag är lite skamsen över mitt sätt att leva. Jag sopsorterar inte, jag köper drivor med kläder som jag antingen inte behöver eller använder, och jag använder mycket mer elektricitet än nödvändigt. Vilken uppenbarelse tänker ni, det gör väl alla? Men det är just det som är poängen!
 
Eftersom alla vet om detta är det ju egentligen helt sjukt att vi inte gör något. Visst, nog har jag suttit med mina vänner och påpekat att vi skulle kunna göra förändringar, men det blir ju aldrig till handling. Jag håller alltid tankarna färska i huvudet, men ändå slänger jag alla sopor i samma påse. Ändå går jag på stan och tänker "men jag måste väl få unna mig en tröja, alla andra gör ju det". För 90% av oss har exakt samma inställning, 1 människa kan inte förändra världens sätt att leva. FEL! Vi kan ta ett vardagligt exempel i praktiken. 
 
Tre kompisar är på Fyndmagsinet. Den första personen vill ha godis, det ä därför dem åkt dit, och han/hon börjar plocka. Den andra personen vill också ha godis och börjar plocka. Även om den tredje kompisen egentligen inte är sugen så känner han/hon att han/hon borde köpa, delvis för att det kan tänkas ändras senare, men också för att de andra två kompisarna köper. Resultatet blir då att tre kompisar går ut med godispåsar, när det i grunden bara var en som hade tänkt köpa.

Detta scenarie kan givetvis bytas ut till tusentals olika situationer, inte bara vad gäller köpande utan också klädval, åsikter, intressen osv. Människor överlag är väldigt lättpåverkade av grupptryck. Därför är det, enligt mig, skrattretande att vi inte använder grupptrycket till något positivt. Om jag t.ex. skulle börja köpa ekologiska varor, eller källsortera, eller gå istället för att ta bussen skulle jag antagligen inspirera minst en av mina medmänniskor. Precis som den personen kommer inspirera en av sina medmänniskor. På så sätt skulle vi ganska snart vara åtminstone ett tiotal som skapar en förändring, och inte bara en person. 
 
Dock vet jag att det är lättare sagt än gjort. Det krävs självdiscplin och karaktär för att våga vara den där första personen. Men med tanke på att jag sitter med ångesten på axeln varje gång jag kommer på mig själv med att förbli passiv, tror jag att jag ska försöka vara den personen. Det innebär inte att jag kommer göra en helomvändning och bli den miljövänligaste personen i den här staden. Men jag ska börja med att förändra det lilla jag kan och faktiskt avstå från de saker jag kan klara mig utan. Förhoppningsvis får jag med mig någon under resans gång!
 
* * * * (DU) Gör skillnad! * * * * 
better think about it | via Facebook

En röd tråd - valet är mitt!

Idag har varit en riktigt förnuftig dag. Jag har fikat med Eva, varit på biblioteket, läst en fin bok och ätit middag med Anna. Hela dagen har gått i samma ämnesområde och jag har fått en rejäl uppenbarelse - valet är mitt. Med allt egentligen. Livet är inte svårare än man gör det, jag är inte mer komplicerad än jag gör mig. Istället för att vara den här vilsna tjejen jag är, kan jag bli den mysiga (vilsna) tjejen jag vill vara. Ett frö har såtts och 2013 kommer  verkligen vara ett minnesvärt år för mig. Så otroligt mycket jag lärt mig, insett, testat och framförallt kommer göra. 
 
Det första jag ska göra nu är att läsa klart den fina boken jag påbörjade tidigare idag, samtidigt som jag äter lite god choklad och dricker te. För det är lycka för mig just nu!

Slödag blev jobbdag

Här sitter jag, dötrött i soffan och längtar efter att få sova i min underbara säng. Det blev som sagt utgång igår, vilket var ganska så ovärt för mig. Glest med folk, människor som trycker på dansgolvet och ett alldeles för nyktert huvud. Men men, jag fick umgås med mina fina vänner åtminstone. Och träffa lite andra BF:are, kommer sakna ihjäl mig på dem! 
 
Idag har jag ägnat dagen på Gekås. Närmare bestämt i kassa 37 och rullat varor för glatta livet. I vanliga fall är söndagar = slödagar för mig. Men nu när sommarjobbet börjat kommer det innebära en massa jobb istället. Ganska skönt faktiskt, få betalt för sysselsättning. Jag vill aldrig sluta jobba, haha. Imorgon är det samma sak igen, dock ska jag tälta med mina flickor på kvällen. Hoppas det inte kommer någon galning och spökar hos oss, efter alla skräckfilmer är jag lite paranoid vad gäller sovande i skogen....

Vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven

Igår var en fin dag/kväll hos Lovisa. Idag ska jag spendera ännu en kväll med mitt fina tjejgäng. Det där med att man inte håller ihop efter grundskolan är ganska så mycket bullshit, åtminstone för oss. Tror vi kommer hålla ihop i flera år faktiskt, kanske hela livet. Ikväll blir det lite tårtmys innan vi börjar förbereda inför en utekväll. Får inte bli jättesent för mig dock för det vankas jobb imorgon. 
 
Ikväll ska bli en fin kväll. Jag ska vara med mina fina vänner, träffa nytt fint folk och vara sådär personligt fin som bara jag kan vara. Åh, livet efter studenten är kanske inte så dumt ändå!

Midsommar på kusten

Nu har jobbet rullat igång på riktigt och jag stormtrivs. Det är mycket nytt att ta in, men det sätter sig faktiskt (sakta men säkert). Idag har jag dock ledigt från vuxenlivet och ska spendera kvällen hos Lovisa med mysigt folk. Sedan vet jag inte om det blir utgång, får se vart vindarna bär. Verkar som vi får en traditionell svensk midsommar, men kvav luft och regn. Men likaväl som det är som alla år innan, tror jag att kvällen kommer bli lika grym som alla år innan. Rättare sagt, det blir vad man gör det till!
 
Ska snart hoppa in i duschen, sedan får det städas lite innan det är dags för festligheterna. Livet är fortfarande ganska fint, trots dess dagliga motgångar.
 
Älskade, älskade du(du är bra)<3
 

Dem säger att vi är framtiden, men framtiden är nu.

DU gör skillnad!

Allt som vi, en gång var. Skulle alltid finnas kvar. Men då betydde de allting!

Jag fattar inte att det är slut, över. Studenten är gjord. Jag har på mindre än en vecka upplevt allt jag drömt om i flera år. Balen, studenten, avslutningen. Mitt huvud har fortfarande inte insett att vi inte kommer träffas till hösten igen. Att en del av mina fina människor bara kommer bli några fina minnen i ett fotoalbum. Eller några kontakter man skriver med ibland på facebook. Jag vill inte...
 
Men dagarna var underbara. Jag orkar inte beskriva just nu, men studenten var underbar. Och avslutningskvällen var den absolut finaste kvällen i mitt liv. Jag kommer ALDRIG glömma er underbara människor, ni har gjort mitt liv storslaget!!

Vad är väl en bal på slottet?

U N D E R B A R T !  Beskriver gårdagen ganska exakt. Klockan ringde på tok för tidigt, men det var bara att pallra sig upp.  Bar av mot Tvååker vid tio-tiden för att fixa frisyr och sminkning. Tre timmar senare satt jag fast i en bilkö på motorvägen och hade lite smått panik. Lyckades dock hinna hem och klä på mig klänning osv. innan det var dags att åka till Lizette. Vi var fyra par som satt där och "förade". När vi sedan skulle åka ned till stan, efter en lite fin fotografering i Thobias trädgård, var magen full av fjärilar. Att sedan mötas av hundratals vackra människor nere i stan minskade inte nervositeten. Klockan fem tågade vi ned, studenter iklädda alla möjliga klänningar och frisyrer. Var sjukt mycket folk längst hela vägen(tog ca 1,5 timme att komma ned till Societen). När vi väl var nere började kvällen med lite champagne och följdes sedan upp med trerätters. Två timmar senare, när maten låg som ett täcke i magen, började det med lite lugnt dansande. Ungefär tre låtar senare drog festandet igång och dansgolvet gungade av klackar. Några satt och pratade vid borden, andra satsa järnet på dansgolvet, och några minglade runt. Jag var nog en blandning av det där, även om dansgolvet var det som lockade mest. Det var dessvärre inte det lättaste att dansa med högklackade skor, än mindre när folk stämplade en om vartannat. Vid ett-tiden drog det ihop sig och många begav sig hemåt. Ett fåtal fortsatte festandet, men mina folks var inte riktigt sugna på att dra vidare så det fick bli en "tidig" kväll även för mig. Vilket antagligen var behövligt för det var en otoligt lättnad att få komma hem och slänga av sig allting. Mina fötter värkte sönder, med all rätt, och var svullna efter allt söndertrampande. Men när jag la mig vid två så var jag faktiskt väldigt nöjd med kvällen ändå.
 
Kan inte riktigt förstå att jag gått balen, att det är över, att jag har gjort det där som jag sett fram emot i flera år. Det är lite sorgligt att det tog slut så hastigt. Samtidigt som jag är tacksam över att dagen/kvällen blev såpass lyckad som den blev. Jag hade bästa, tänkbara baldejt, underbara vänner att umgås med och en och annan fin människa som lös upp tillvaron. Sammanfattat, igår var en av de bästa dagarna i mitt liv!!!
 
Kände mig faktiskt väldigt vacker igår, once in a lifetime!
 

Mot Göteborg!

Har varit en sömnlös natt, om man bortser från en timmes sömn mellan klockan sex och sju. Hela huvudet är uppe i varv samtidigt som jag är hur trött som helst. Om ungefär en timme ska jag och Elinda bege oss upp mot Göteborg för Riksstämman. Några utav er kanske minns att jag var i Norrland förra året, då jag är med i UR. I år är destinationen inte riktigt lika långt bort, utan vi är framme efter 45min tågresa. Ska bli skönt att komma ifrån Varberg lite, samtidigt som nervositeten för balen kommer allt närmre. Ska försöka tänka bort det under dessa tre dagarna jag spenderar där uppe.
 
Först blir det lite frulle med pärona (även dem har varit vakna sen fem-tiden) och sen ska jag nog köpa mig en energidryck att smutta på, Elinda har en jobbig dag framför sig, haha!

Konsten att njuta av livet...

Igår var ännu en dag i lycka. Mötte upp fina Anna på stan för att köpa lite smink, då hon ska sminka mig på balen. Fick testat ut lite och gick till slut därifrån med en ny foundation + pensel och ett fint nagellack. Vi tog oss en fika i sommarvädret på Mignon's uteservering. Att sitta och prata med en fantastisk person, samtidigt som man avnjuter en god bakelse och ser en massa människor gå förbi är något utav det mysigaste jag vet. Fik i helhelt är ganska svårslaget. Jag ska allt hitta mig ett favoritcafé där jag kan sitta med mina fina skrivböcker och glädjas åt hur lätt livet kan vara, måste bara testa alla caféer först, haha.
 
När vi väl kom hem till Anna gjorde vi en provsminkning. Det var väldigt ovant att se mig så sminkad, rättare sagt, att se mig så uppiffad. Men det var fint när jag vant mig. Tror jag kommer känna mig vackrare än någonsin på söndag! Vi avslutade med en kopp te och pratade om allt som har med livet att göra. Det är fascinerande hur två människor, som endast känt varandra i ett par månader, kan tänka så lika om så mycket.
 
...och glädjas åt det man har/den man är.
 
 
 
 

Vardagslycka

Skolan är så gott som slut och jag strosar omkring här hemma i sommarkläder. Det är nio dagar kvar till studenten, sex dagar till balen och tre dagar tills jag åker på Riksstämman i Göteborg. Vädret är underbart och vi har mellan 19-30 grader varje dag. Kort sagt, jag är glad! Några dagars ledighet är precis vad jag behöver just nu, att kunna få göra vad som helst utan att ha några måsten i bakhuvudet. Det ger tid till att uppskatta vardagen.
 
Dagarna som varit:
I torsdags hade vi avslutningsfika med våra kontaktlärare. Sedan sa jag hejdå till min fina klass som just nu är nere i Napa och lever livet. På kvällen följde jag med Åkessons och lyssnade på några fina stämmor i PS, bl.a. Amanda.
I fredags tog jag först en glass med Eva ute i det fina sommarvädret. Sedan tog mamma och jag oss en promenad ut till Getterön, samtidigt som vi mer eller mindre drunknade i värmen. På kvällen åt vi sallad och njöt av livet.
Lördagen spenderade jag med min fina Elinda, hon sjöng i "Rosenfredsparken" (då det var kulturdag/Rosenfredsfestival) och det berörde och var vackrare än vanligt. Efter det lyssnade vi på några fler spelningar innan vi åkte och köpte glass. På kvällen grillade vi med hennes familj och jag frågade mig ännu en gång hur jag kan ha fått sådana underbara människor i min tillvaro.
Söndagen flög förbi i all hast.
 
Idag har jag städat lite här hemma med mamma och lyssnat på harmonisk musik. Det har inte varit några utstickande äventyr den senaste veckan, men jag känner mig ändå mer levande än någonsin. Förhoppningsvis håller det i sig. Vad denna dagen bjuder på vet jag inte. Helst av allt vill jag nog bara sitta på balkongen och läsa en bok samtidigt som jag jämna ut brännan på mina ben.
 
Jag känner mig L Y C K L I G !