Och jag kunde inte varit lyckligare. Jag har hittat någon som kan ta mina tykna kommentarer, som delar min passion för musik, filmer och cola. Någon som håller mig extra hårt när jag sparkar bakut. Någon som stolt håller min hand inför sina vänner och sin familj, och som räknar in mig i varje plan och tillställning. Och som topp på allt säger till mig att han älskar mig, utan tvekan, när jag är osminkad, trött och grinig. Jag kunde blott drömma om detta för ett halvår sen. 

 

Och hur skitigt livet än är emellanåt känns det åtminstone uthärdligt med denna fantastiska man vid min sida. Jag kan stolt säga att jag aldrig förr varit såhär kär i någon, och för första gången nånsin vågar jag öppna hjärtat och älska honom, med varenda cell i kroppen.

 

Efter en vecka spenderad hos mamma och Morgan är det rätt skönt att komma hem till sitt eget bo. Har knappt spenderat någon tid alls i min lägenhet på senaste. När jag jobbar hinner jag inte mer än hem och vända ungefär. Sedan bor jag halft hos Viktor också. Fast det är rätt mysigt det med.

 

Det där med pojkvän, det är rätt fint faktiskt. Någon som möter en vid dörren med öppna armar, som lagar mat åt en när man är helt matt i kroppen, någon som pussar på en när man tappar livskraften. Ja, det är helt otroligt vilken känsla jag får av det. Även om vi inte bor ihop så känner jag mig automatiskt som hemma varje gång jag träffar honom, vare sig det är hos mig eller hos honom. Så det där med eget bo är kanske inte jätteviktigt egentligen, mest när jag behöver lite tankerum. Annars är jag mer än gärna med honom varje vaken timme (och sovande) jag har ledig.