Solen skiner i Karlstad och jag vaknade på rätt sida. Det vill säga, med en hundnos i ansiktet som slickade huden ren och fin. Då min svåger fyller 30år på fredag överraskas han just nu med en resa till London. Så hela familjen Kristiansson + Veronika är i England tills på lördag. Själv ska jag stanna i Karlstad och passa deras ett-åriga vovve. Därav skönhetsvakningen. 

 

Våldgästades av Erixån för en stund sedan. Tjötade på balkongen över en PowerKing. Innan det var jag ute på en långpromenad med Morris. Fruktansvärt social hund, ska hälsa på allt och alla. Och om jag ger minsta vink till ett glatt humör ska det busas och bitas. Stackars mina beniga armar, de liknar uppenbarligen hundben, väldigt tilltalande för Morris lilla mun i alla fall. Han lyckades även få sig en liten badtur i älven. Cassandra va inte snabb nog i inhalandet av koppel och han tog sig ut på ett träd som låg i vattnet. Så med ett enkelt ryck gled hela röven ned i vattnet. Han var uppe på en millisekund dock och hoppade som en galning. Ingen badälskare där inte, haha.

 

Dagens övriga planer är rätt lugna. Ska passa på att sola lite på balkongen, städa upp lite och ta ett par rundor med Morris lite senare. Om någon känner för att våldgästa i veckan är ni mer än välkomna!

 

Hej mina fina människor. Det var ett antal månader sen jag skrev här. Dels för att jag inte använt den här bloggen alls, fastnade på min andra. Men också för att jag varit upptagen och saknat en egen dator. 

 

Livet är fint. För ett halvår sedan trodde jag inte att jag skulle orka resa mig igen. Men någonstans bland alla tabletter och panikkvällar bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv. Ett litet steg i taget. Vilket ledde till att jag avslutade min sjukskrivning, skaffade mig ett jobb och började ta upp kontakten med mina människor igen. Det var minst sagt kämpigt, vardagen blev lite mer intensiv än innan. Men nu, tre månader senare, kan jag helt ärligt säga att livet är riktigt fint.

 

Jag jobbar för tillfället på Gekås (igen), på sortertingen/galg. Trivs dunderbra, har världens finaste arbetskollegor. Stannar där till slutet av augusti. Jag har även blivit med pojkvän, med en otroligt underbar man. Det skiljer ungefär 300m gångasvtånd, så allt som oftast håller jag till där. Men min lägenhet står så fint och väntar på mig när helst jag vill hem. 

 

Ska försöka komma igång med bloggandet igen. Saknar att kunna titta tillbaka på alla positiva, glada, minnen. Det får bli när jag skaffat mig en dator. Som sker inom en väldigt snar framtid hoppas jag!