Den här veckan flög iväg. Känns som jag nyss satt här och skrev. Antagligen för att jag haft något för mig nästan varje dag. I söndags hade jag en liten återträff med två gamla barndomsvänner från Skattkärr. Vi åt middag på Pinchos och gav varandra en update på vad som hänt de senaste tio åren. Väldigt mysigt. På tisdagen var jag på en anställningsintervju på Ica Maxi, som faktiskt kändes riktigt bra. Har inte fått något svar än, men tänker att oavsett om jag får jobbet eller inte så är jag i alla fall nöjd med själva intervjun. Det har känts nervöst och ångestfyllt på tidigare intervjuer, så denna gången såg jag stora framsteg hos mig själv. 

 

På onsdagen bjöd jag Veronika, Ronja och Åsa på trerätters middag. Det är första gången jag står för kalaset så jag var allt lite spänd. Tycker det är läskigt att bjuda andra människor på egenlagad mat, särskilt när man testar på nya recept. Gjorde potatismuffins till förrätt, som huvudsakligen bestod av mandelpotatis och västerbottenost, vilket var en first impression för mig. Som tur var blev den och övriga rätter lyckade, så de var nöjda och belåtna när de åkte hem. Likaså jag som var helt slut efteråt. 

 

Igår spenderade jag kvällen på Karlstad Trafikskola med Olof, då jag bestämt mig för att ta tag i det där jädra körkortet. Känns lite tarvligt att behöva gå om handledarkurs och skicka in alla papper igen, men jag får skylla mig själv när jag tagit sådan tid på mig. Var över fyra år sedan jag körde bil senast, så det var nog nyttigt att fräscha upp minnet lite. Kursen var faktiskt väldigt underhållande, inte alls som jag minns den förra jag gick på med Morgan. Här bjöds man in i diskussioner och fick höra många olika åsikter, från både handledare och elever. Kan verkligen rekommendera att ta handledarkursen där, de tre timmarna bara flög iväg. 

 

Vad gäller planer för helgen blir det förhoppningsvis Gekås lördag eller söndag. Veronika och jag behöver fylla på presentförråden lite. Dock har både min man och hennes man trasiga bilar så vi får se om vi hinner rusta upp någon utav dem idag eller imorn, annars blir det svårt att ta sig iväg. Håller tummarna. I övrigt ska vi nog bara städa upp efter oss här i huset eftersom svärmor och sambo kommer hem på söndag. Det är inget större jobb, tog det mesta i onsdags före middagen, men lite får vi väl plocka undan.

 

Nu ska jag traska iväg med vovven till närmsta busshållsplats och ta bussen in till min kära syster. Får se om jag hinner med den eller om jag får traska vidare i en timme tills nästa dyker upp. Ha en fin helg!

 

Då var det fredag igen. Jag och min man har fått äran att passa svärmors hus och hund nu i två veckor. Då hon semestrar i grekland med sin kärlek. Det har gått drygt en vecka och jag ska medge att jag varit rätt anti lantlivet. Inte för att jag är obekväm i natur och lugn så, utan mer för att jag inte kan ta mig någonstans på egen hand. Jag har ju fortfarande inte tagit tag i det där med körkort, så jag förlitar mig helt på bussar och promenader. Vilket blir lite krångligt när busshållsplatsen ligger 40 min från huset, och går endast en gång i timmen. Jag hinner knappt åka innan jag måste tillbaka till hus och vovve igen. Min man jobbar dessutom från 8-17 så det blir rätt långa dagar. 

 

Sen så förstår jag att om jag själv bosatt mig här så hade jag förmodligen haft både bil och körkort, och då är ju konceptet ett annat. Det blir såklart ett helt annat privatliv här ute, med en egen tomt och relativt få grannar runt omkring sig så kan man strosa runt ostörd bäst man vill. Vilket jag uppskattar då jag varken har balkong eller egen uteplats hemma. Så det finns helt klart fördelar med lantlivet också. 

 

Vad gäller vår lilla vovvenos verkar det inte vara några större bekymmer med att husse och matte är borta. Första dagen höll hon ytterdörren under uppsikt, men sen har hon tytt sig helhjärtat till mig. Sitter i mitt knä, sover bredvid mig i sängen och följer alla mina steg. Nåväl, lite mamma-längtan kanske hon har trots allt. Dessvärre är det mer än en vecka kvar tills de kommer hem så hon får klara sig med mig(och Sebastian) ett tag till. Och under tiden ska jag försöka ändra inställning och njuta av tystnaden som finns här ute istället. Om inte annat får jag förhoppningsvis lite mer sällskap nästa vecka, en middagsbjudning får man ju passa på att ha medan man är husägare!