Nu ser mina blåa återigen kullerstenar och hav. Jag ägnar dagen åt att städa och lyssna på Håkans Live-cd från Ullevi. Håkan Boma Ye. Den där konserten som jag aldrig gick på. Som drog mer folk än Bruce Springsteen. Den som blev den största konserten i Norden, någonsin. Den som jag har en biljett till på kylskåpet. Den hänger där som en ständig påminnelse. För att jag ska komma ihåg att jag kunde varit där.

 

Konserten var bara några veckor efter att jag sett bion. Och eftersom jag bröt ihop i biosalongen, kände hur hjärtat delade sig i obeskrivligt många bitar, så vågade jag inte gå på konserten. Jag var rädd för att det skulle få mig att falla tillbaka. Tappa fotfästet och förlora orken igen. Så jag jobbade och kollade knappt på mobilen den dagen. Sen blev det mer eller mindre oundvikligt eftersom det stod överallt. Att det var den konserten. Den största konserten i Norden genom tiderna. Så stor att man gjorde en live CD. Så stor så att man släppte en bok. Så stor....att alla som var där skulle kunna skryta om det i flera årtionden efteråt. Och jag kunde varit där.

 

Håkan sjunger ge ingen tid till ånger, det blir bra vad som än kommer. Och jag lever efter det, i allra högsta grad. Varför älta sådant som man kunde gjort, som man inte borde gjort. Det är lönlöst, för det är oåterkalleligt. Allt du gör, och inte gör, leder dig till den du är. Idag, imorn, senare. Så jag försöker att inte ångra något. Men, just den där kvällen. Som blev så storslagen, som verkligen bevisade en gång för alla att Håkan Hellström inte bara är en melankolisk svensk som sjunger falskt, den får det att gnaga i huvudet och hjärtat. För det är inte bara så att jag kunde varit där, utan jag borde varit där. 

 

Klubbland strömmar ur högtalarna och jag sjunger med i folkjublet. Och just nu känns allting väldigt enkelt och fint. Men också skört. För jag står där igen, vid det där vägskälet, där jag borde. Med risk för att få hjärtat krossat i tusen bitar, så är det förmodligen värt det, det kommer förmodligen bli stortslaget. Jag borde bara våga.

 

En kort skoldag blev ännu kortare, och jag var hemma redan vid halv ett. Har varit hos Åkessons den senaste timmen för att få klippt bort lite slitet hår. Blev även bjuden på nybakade frallor, var megagott. Gillar den familjen starkt!

 

Nu är även Håkans nya album uppe på Spotify! Är överlycklig. En del artister bara förstör sig, skriver sämre och sämre album. Men inte han. Visserligen är Två steg från paradise ett ganska svårslaget album, men detta ligger inte långt efter. Och jag förstår mig inte på människor som säger att han suger. Jag kan acceptera att man inte gillar hans röst, för ja, han sjunger falskt. MEN, det är ju halva grejen med honom. För att inte tala om hans fina texter som går rakt in i hjärtat. Alla haters som ifrågasätter Håkan kan ju istället fråga sig om hur dålig man kan vara, när man har tusentals fans och ligger på både tredje och femteplats på Itunes. 

 

Hittat en helt underbar cover på Ed Sheerans låt The A Team. Lite mer tempo i denna versionen. Lyssna! 

 

Håkan har släppt en ny låt, äntligen. Och i april släpper han sin nya skiva, fint. Längtar tills jag står där i folkmassan och ser honom, på Putte i Parken i sommar. För jag SKA göra det. Åh, fina människa, du gör livet lite lättare att leva.

 

Har ätit en sen frukost och ska alldeles strax bege mig ut med reklamen. Hoppas för allt i världen att vädret håller i sig. Är hyfsat fint just nu, men de där molnen ser bra luriga ut, får hålla tummarna. Förövrigt har jag inga större planer idag. Har i princip gjort klart alla läxor och måsten, så ska nog mest gotta mig åt vilket bra liv jag har just nu.

 

Har även börjat nörda Alina Devecerski som en idiot. Eftersom jag är en sån som avskyr alla nya hits, då de spelas miljarder gånger, har jag inte ägnat värst många minutrar åt hennes låtar. Och när vi såg henne live blev jag inte särskilt imponerad heller. Men nu när hysterin lagt sig och alla lyssnar på Mello-låtarna istället, så har jag gett henne en chans. Med andra ord, jag spelar låtarna om och om igen. Sån är jag. Och till alla människor som håller på att antyda att låtar och artister kan bli 'såå gamla' - musik kan INTE bli gammalt. Finns inget bäst före datum för det!