Har läst ut boken jag lånade igår, Sand i skorna - en berättelse om att vakna och välja. Den var väldigt inspirerande och fick mig faktiskt att tänka efter angående hur jag lever mitt liv. Det faktum att nyheterna och tidningarna berättar dagligen om hur vi slösar på jordens resurser går mest in genom ena örat och ut genom andra. Det har för mig blivit ganska vardagligt och, dumt nog, acceptabelt. Men nu när jag läst ut denna boken får jag nog motvilligt medge att jag är lite skamsen över mitt sätt att leva. Jag sopsorterar inte, jag köper drivor med kläder som jag antingen inte behöver eller använder, och jag använder mycket mer elektricitet än nödvändigt. Vilken uppenbarelse tänker ni, det gör väl alla? Men det är just det som är poängen!

 

Eftersom alla vet om detta är det ju egentligen helt sjukt att vi inte gör något. Visst, nog har jag suttit med mina vänner och påpekat att vi skulle kunna göra förändringar, men det blir ju aldrig till handling. Jag håller alltid tankarna färska i huvudet, men ändå slänger jag alla sopor i samma påse. Ändå går jag på stan och tänker "men jag måste väl få unna mig en tröja, alla andra gör ju det". För 90% av oss har exakt samma inställning, 1 människa kan inte förändra världens sätt att leva. FEL! Vi kan ta ett vardagligt exempel i praktiken. 

 

Detta scenarie kan givetvis bytas ut till tusentals olika situationer, inte bara vad gäller köpande utan också klädval, åsikter, intressen osv. Människor överlag är väldigt lättpåverkade av grupptryck. Därför är det, enligt mig, skrattretande att vi inte använder grupptrycket till något positivt. Om jag t.ex. skulle börja köpa ekologiska varor, eller källsortera, eller gå istället för att ta bussen skulle jag antagligen inspirera minst en av mina medmänniskor. Precis som den personen kommer inspirera en av sina medmänniskor. På så sätt skulle vi ganska snart vara åtminstone ett tiotal som skapar en förändring, och inte bara en person. 

 

Dock vet jag att det är lättare sagt än gjort. Det krävs självdiscplin och karaktär för att våga vara den där första personen. Men med tanke på att jag sitter med ångesten på axeln varje gång jag kommer på mig själv med att förbli passiv, tror jag att jag ska försöka vara den personen. Det innebär inte att jag kommer göra en helomvändning och bli den miljövänligaste personen i den här staden. Men jag ska börja med att förändra det lilla jag kan och faktiskt avstå från de saker jag kan klara mig utan. Förhoppningsvis får jag med mig någon under resans gång!