Det är söndag, det är slutet på september, det är början på hösten. Mitt humör svänger rätt kraftigt, sådär så man nästan vill sätta fast sig själv i en stol bara för att man är så himla oberäknelig. Igår var det en jobbig dag. En sån dag då jag åt för lite, stirrade in i en datorskärm och sen somnade på blöta kuddar. För att ibland känns livet så himla stillastående och ruttet.

 

Idag är en sån dag då jag dricker cola (fast jag bestämt mig för att sluta då min kropp skriker åt mig inombords), posar framför en liten skärm och önskar att det vore lördag så jag kunde hoppa av mig all energi på ett dansgolv. För ibland så känns det som att livet precis börjat. Som att jag har hela världen väntandes vid mina fötter, det enda som krävs är några startsteg.

 

Så, för att kompromissa så ska jag idag: lyssna på Håkan, gå runt alldeles för uppklädd för en söndag, laga middag med min skäggiga man, promenera i höstlöv och samla så mycket luft jag bara kan i lungorna. Och under tiden försöka komma på hur jag ska lägga upp mitt liv, men det får vila i bakgrunden. Det är ju en dag imorgon med.