I den här staden
Gårdagen blev ungefär så som jag tänkt mig. Med lite för mycket alkohol i kroppen var livet faktiskt ganska fint. Jag pratade om sådant jag inte ska prata om med folk som egentligen inte ska veta det. Jag kramade saknade människor och gav löften om att ses snart, även om jag vet att det rinner ut i samma sekund som alkoholen slutat verka. Sen var jag onödigt uppkäftig och elak mot människor som egentligen inte hade fel i det de sa. Nej, jag är inte bra på att vara full, inte alls.
Jag låg ned i sätet när vi åkte genom stan. Såg lamporna skimra förbi och kom på mig själv med att tycka att Varberg är ganska vackert. Det kanske berodde på att världen snurrade så kraftigt och att alla tankar hängde sig kvar där, vid gatulamporna. Eller så kanske det berodde på att jag var påväg hem till en tom lägenhet med min utomordentligt fina vän och visste att jag skulle slippa somna ensam. Oavsett vilket, kanske båda två, så tror jag inte att jag upplevt den känslan de senaste sex åren. Förr älskade jag att åka hit, när jag var liten och man fick en veckas semester i det vackra, ytliga. Men nu.....den här stan är inte skapt för mig. Inte så, inte permanent.
Kommentarer
Trackback