Tre dagars ledighet. Mest spenderade med min fina, saknade, Hurricane. Vi prata om hur fult och fel livet är, samtidigt som vi prata om hur fint och bra livet var. Jag har även läst ut Kapitulera omedelbart eller dö och känt mig lite mindre fel än vanligt. Hur nu det ens kan vara möjligt. Förövrigt har jag ätit alldeles för mycket onyttigheter, slösat för mycket pengar och varit allmänt ansvarslös. 

 

Igår sov jag hemma, för första gången på flera dagar. Jag såg på Huset vid sjön och kände hur hjärtat skavde. För att det kom för nära inpå. Precis som han kom för nära inpå. Och det har snart gått en vecka sen han skrev, eller slutade skriva. Trots det faktum att jag ätit drivor med choklad, lyssnat på ledsam musik och sminkat mig lite för svart runt ögonen så känns det inte lättare. Det börjar sakta sjunka in att det kanske bara var jag som kände något, såg något mer än bara en sommar-vad-det-nu-var. Men det gör inte mindre ont för det.