Mellan åkrar och himmel
Sömnlös natt efter sömnlös natt. Jag är trött konstant men kan ändå inte somna. Hurricane sover bredvid mig och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara mig utan henne. Klara att bo utan henne. Bo ensam.
Varje kväll svämmar ångesten över. Kväver huvudet, gör mig spyfärdig. Och jag är så fruktansvärt rädd för allt som hör till vardagen. Att vistas bland människor, att ha saker planerade, att ha förväntningar. För jag går sönder av besvikelsen. besvikelsen när jag ställer in, för att jag ärligt talat inte har någon livslust. Det kräver så otroligt mycket kraft bara att resa mig ur sängen på morgonen, ta på mig, gå ut ur stugan. Det är svårare än de förstår att trotsa tankarna och paniken.
Jag vill somna, bara för ikväll. För imorgon får jag fly. Från ångesten, från tankarna, från livet. Och imorgon kommer Hurricane fortfarande bo med mig. Söndag finns inte, inte än.
Kommentarer
Trackback