Snart kommer min fina kompis Magdalena hit och hämtar upp mig. Sedan ska vi köpa glass innan vi åker ut till bästa Michaela och kollar på skräckfilmer. Det kommer bli fint. För ikväll ska jag umgås med den här stadens mest hoppingivande människor jag känner. Det spelar ingen roll om jag är glad, eller ledsen, eller trött, eller helt utsugen på livslust. Dem får mig ALLTID att känna hopp om att livet kan bli bra. Att jag, det där välkända jaget som inte riktigt existerar än, är tillräckligt bra. Precis som jag är. Det är en obeskrivligt fin känsla.