Istället för att sova, som jag egentligen borde göra nu, har jag precis sett klart på en film. Trots den fantast av svenska filmer som jag är, hittade jag mig en film som jag faktiskt inte sett innan. Hannah med H. Det var en väldigt skev och konstig film. Till en början verkade den skitkass. Rättare sagt genom hela filmen. Men den hade ett himla bra budskap i alla fall. Nämnvärt att säga är också att den är från 2003, alltså tio år gammal. 

 

Att vara ungdom idag är väl på ett sätt väldigt förändrat jämfört med hur det var för tio år sedan. Nu hålls ju alla relationer upprättade på internet eller mobilen. Det spelar liksom ingen roll om man sitter hemma ensam, är på myskväll med vänner, eller är ute och festar - mobilen ska hållas uppdaterad. Men även om varken internet eller mobiler var särskilt stora för tio år sen hade man ändå dessa eviga krav på att vara inne. Man skulle redan då prata med allt och alla. Sträva efter materiella ting och följa samma modén osv. Idag är det precis likadant. Allt tjat om träning, dieter, kläder, appar osv. Är inte det de sakerna som symboliserar vår generation? Varenda samtal i skolan kretsar kring helgens senaste fest, det nya spelet på ens Iphone, eller ett nytt hälsosamt recept. Inte bryr sig väl ungdomar i dag om den globala uppvärmningen? Inte engagerar vi oss i djurplågeri eller rasism? Och egentligen ägnar vi väl inte många minuter av våra dygn åt att försöka hjälpa alla fattiga barn i Afrika? Vi, åtminstone vi här i Sverige, är så otroligt duktiga på att tycka saker. Sen när det väl kommer till att agera så verkar vi vara helt felmonterade.

 

Poängen jag vill få fram är; vad gör vår generations ungdomar för nämnvärd skillnad? Inte tusan kommer människor sitta och hurra om tio år för att vi spelade CandyCrush, eller för att vi sprang på ett löpband sju gånger i veckan? Det kommer vara lika minnesvärt som det ungdomarna gjorde för tio år sedan, inte alls. Jag menar inte att jag är något helgon som skiljer sig från mängden, för inte tusan har jag ägnat denna dagen åt att göra nytta. Jag har istället sett på film och matat av serieavsnitt i fyra timmar. Under den tiden kunde jag gjort en otrolig skillnad i världen, om jag bara hade samlat kraft nog att lyfta röven ur soffan. Även om jag tycker att man i första hand ska tänka på sig själv och sitt eget liv, så finns det liksom ett visst ansvar gentemot andra. Hur kan vi sitta och klaga på hur orättvis livet är om vi inte gör något för att förändra det? Varje vuxen person jag träffat har sagt att det är vi barn(nu börjar vi bli vuxna dock) som är framtiden. Precis som våra föräldrar var framtiden för femtio år sedan, är det vi som har ett ansvar nu. Hur många av oss tar det ansvaret till sig personligen? 

 

Filmens budskap, enligt mig, var att få fram hur få ungdomar och människor det faktiskt finns som vågar göra åsikter till handlingar. Hannah, som är filmens huvudrollsinnehavare, skiljer sig från resten av sina vänner. Hon anser att människor drar sig undan och uppfattar en som konstig om man inte sms:ar var femte sekund, eller köper ett nytt plagg varje vecka. Till skillnad från sin omgivning ställer hon motfrågor, ifrågasätter och agerar. Oavsett om hon står ensam eller inte gör hon det, för att det är just det hon tror på. Helt beundransvärd enligt mig. Tyvärr är det bara en huvudrollsinnehavare i en film, och inte in real life. Men några få sådana människor finns det här ute med. Kanske kan nästa generation bryta rutinerna och göra sig minnesvärda. För min egna årsgång tror jag det mer eller mindre är försent!