Dagar av dimma (dagar av sol)

Att sitta på balkongen med en bra bok och dricka en kall cola, samtidigt som ansiktet färgas brunt. Just nu vill jag inget hellre. Men jag har varken någon cola eller någon vidare värme ute. Istället sitter jag på rummet i en stickad tröja och har precis läst klart Ett liv i mörker av Johan Egonsson. En tung bok med en ganska så annorlunda berättelse. Ungefär så som mitt liv känns just nu. Tungt, med en ganska annorlunda berättelse.
 
Dagarna är fyllda med äventyr, dessvärre inte några spännande denna veckan. Ett nationellt prov idag, dans med okända klasser imorgon, besök på en folkhögskola på torsdag. Jag antar att det inte är händelserna i sig som är tråkiga, utan mer mitt synsätt på dem. Men dagarna är inte riktigt så ljusa just nu. Trots att solen smyger sig fram bakom molnen har jag svårt att undgå att se just det, moln. Överallt. I det jag gör, i det vardagen erbjuder. Bara en massa moln. Jag hade skrivit ett utkast häromdan, om hur mycket jag uppskattar vardagen och allt vad den har att erbjuda. Men den senaste veckan har jag gjort i princip samma sak, med skillnaden att allt känns så otroligt slentrianiskt(=likadant/enformigt, min syster använder detta ordet flitigt) och stillastående. Vilket gör att jag liksom går emot mig själv i mitt tänkande.
 
Kanske är det så som alla säger, att man bara ska stänga av det som känns jobbigt. Trycka på någon off-knapp i huvudet och bara leva utan att känna. Tyvärr tror jag inte att jag är en sådan person som kan göra det. Antingen för att jag tänker på tok för mycket(vilket jag tycker är en ganska fin egenskap) eller också för att det helt enkelt inte finns någon off-knapp i mitt huvud. Hur som helst, dit jag vill komma är väl att livet inte riktigt rör sig framåt just nu. Jag hasar inte tillbaka, det vill jag inte påstå. Men den senaste tiden har allt verkat rulla på i ett ganska framgångsrikt tempo, vilket gör att jag chockeras över att saker helt plötsligt stannat upp. Glädjen över att vara glad har kanske fått lite för mycket plats, medan min verklighet inte riktigt hunnit med.
 
Vardagen består av samma saker som alltid. Skolan, möten, äventyr, vårväder, musik osv. Men för tillfället är det dagar av dimma, istället för dagar av sol.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback