När jag var liten fanns det tre föremål som stod högst upp på önskelistan. Sådana ting som jag drömde om, men aldrig någonsin trodde att jag skulle få äga. Nu, ca tio år senare, har jag fått min tredje och sista önskan på den listan. Vilket innebär att jag lyckats få allt det där som jag aldrig kunnat tänka mig. Jag tänkte delge dessa önskade föremål till er, men först får ni en liten bakgrund.

 

 

Nu har jag, som jag tidigare nämnde, lyckats fått ihop de där föremålen trots allt. Otippat nog inte genom egentjänade pengar, utan istället som gåvor från några nära och kära. För fem år sedan fick jag det första som stod på min topp-tre-lista, en gitarr. Jag har alltid älskat musik och instrument, men jag har inte förmått mig att börja med något på riktigt. Delvis för att det kostat ganska mycket, och delvis för att jag inte trott att jag är särskilt bra på det. Så när mamma och Morgan gav mig en gitarr i julklapp kom det väldigt oväntat. Men jag blev glad, eftersom jag velat ha en gitarr enda sedan jag såg en hänga på väggen nere på Ninas Secondhand. Nu spelar jag ofta hemma, instängd på rummet. Någon gång i framtiden kanske jag behärskar det någorlunda, än så länge är det på amatörnivå.

 

Efter att ha bockat av den första av tre önskningar tog det ytterligare tre år innan nästa drömföremål hamnade i mitt rum. Min morbror, som har en hel del gamla prylar i sin lägenhet, skänkte sin solblekta jordglob till mig. Jag fascinerades alltid över hur man kunde se hela världen på en boll när jag var liten. Sen dess har jag velat ha en egen. Jag hade faktiskt köpt en egen jordglob vid ett tidigare tillfälle, men den var väldigt ny och förfinad, vilket gjorde att detaljerna och färgerna blev orättvisa. Istället har jag nu en solblekt jordglob med skiftande färger. Som dessutom går att tända som en lampa (när jag väl kommer på hur jag byter den trasiga lampa som finns där inuti, haha).

 

Där var två av tre efterlängtade föremål införskaffade. Det sista var ganska knepigt att få fram, och jag hade mer eller mindre gett upp tanken om det. Tills för ett par veckor sen då jag framförde min önskan om det tredje föremålet till mamma och Morgan, och Morgan spontant gick in på Tradera och la ett bud. Jag har inte ägnat så värst mycket tankar på det, men för ett par dagar sen väntade ett paket på mig nere i bilen. Pirriga fingrar öppnade den igentejpade kartongen och däri låg den svarta skinnlådan med min sista drömbit i. En gammal, fin, Remington - vilket är en skrivmaskin från 30-talet. Jag har alltid haft en kärlek till att skriva, redan i fjärde klass skickade jag in min första dikt till tidningen. För mig har det alltid känts mer naturligt att skriva för hand än på dator. Men känslan när man trycker ned tangenterna på en skrivmaskin är obeskrivlig. Precis som när jag var liten känner jag mig som en riktig författare, och hela skribentyrket känns mer levande.

 

Nu har jag, tio år senare, lyckats införskaffa dem där föremålen jag drömt om. För andra kan det nog verka lite överskattat, för man kan ju inte köpa lycka för pengar sägs det. Men det handlar egentligen inte om föremålen, utan mer om att drömmar kan gå i uppfyllelse. Det tog lite mer än halva mitt(än så länge levda) liv innan jag fick det jag önskade mig, men jag fick det tillslut. Precis som vilken annan dröm som helst var det värt väntan. Det behöver inte handla om saker, det kan likaväl vara längtan efter en själsfrände. Så fort en dröm odlas vill man ha den, helst på en gång. Ibland går tiden så långsamt att man ger upp hoppet om drömmen. Men, jag tror, att förr eller senare blir våra drömmar besvarade. När vi väl kommer till insikt att hålla kvar i dem, oavsett hur mycket tid och ansträngning det kräver, är ingen dröm orimlig. 

 

Just idag känner jag mig ganska lycklig. Jag är en gitarr, en jordglob, en skrivmaskin och en förverkligad dröm rikare.