Nästan alltid när jag ska fixa mig för utekvällar osv. så hamnar jag och Morgan i samma eviga diskussion. Han anser nämligen inte att det är någon skillnad om jag har smink på mig eller inte. "Det syns inte". Och sedan följs det upp med, "ni tjejer använder det bara för att ni är osäkra". Vi brukar inte komma fram till ett gemensamt svar på dem diskussionerna, det slutar med att jag går därifrån och tycker han är allmänt efterbliven som har det synsättet.

 

För, för det första, det ÄR skillnad. Jag är inte en superstylad person, som använder miljontals olika produkter när jag sminkar mig. Men bara att ha på foundation och mascara gör en avgörande skillnad. För det andra, jag är precis lika osäker MED smink som utan. Jag tror inte att killar kommer svärma efter mig bara för att jag kletar in hela ansiktet med smink. Däremot kan jag känna mig mer bekväm i att dölja finnar eller påsar under ögonen med det, men det är ju som med allt annat. Är killar också osäkra då? Med tanke på att en del av dem går runt med keps/mössa dygnet runt. För det är faktiskt samma sak. Man har det för att man känner sig bekväm i det, kanske för att man har en dålig hårdag. Men när det kommer till killar så är det ju givetvis en helt annan sak...

 

Om jag ska beskriva varför jag använder smink (på ett metaforiskt sätt) kan man se på det såhär:

Du har en helt okej snygg skinnsoffa(läs ansikte). Den är stilren och behaglig att sitta i, däremot ser den ganska tråkig ut i jämförelse till resten av rummet. Om du istället slänger på några kuddar och filtar(läs smink), så ser den genast mer inbjudande och varm ut. Det innebär inte att du tycker att soffan i grunden är ful, eller att du är rädd för varandra ska tycka om den, men med kuddarna och filtarna blir både soffan och övriga rummet(läs kroppen/kläder) komplett.