Fotbollsturnering-insamling för Barncancerfonden

Jag hade börjat lite fint igår på ett inlägg, men jag somnade halvvägs in i det. Nu ska ni i alla fall få en liten resumé(skriver det i varje inlägg?) av min helg. 
 
I fredags jobbade jag häcken av mig för att göra klart det sista på vårt PA. Runt femtiden fick jag dessvärre lägga det åt sidan då jag, Lovisa, Lizette och Felicia skulle föra hos Felicia. Blev att käka lite nudlar och, tråkigt nog, prata ännu mer om vårt PA. Vid tio drog vi ner till Oscars och stod i en stillastående kö. Var svinkallt och drygt, men vi kom in tillslut. Sen trågade sig tiden sakta framåt, och slog slutligen tolv, då Alina D. gick upp på sen. Det var trångt, varmt och skrik konstant i 40minuter. För er som frågat, nej hon var inte bra. Eller jag hade inte tillräckligt bra hörsel för att höra det i såna fall. Vid två landade jag i sängen hemma, sur för att ha kastat bort onödiga pengar, och fylld av ångest inför morgondagen.
 
På lördagen ringde klockan kvart över sex. Tog en fördröjd sovmorgon till kvart i sju och fick panik. Vid kvart över sju hämtade Mathilda och hennes mamma upp mig och vi körde mot idrottshallen. Sen gick resten av dagen åt till att förbereda, genomföra, och utvärdera vårt PA. Vi höll alltså i en fotbollsturneringen för att samla in pengar till Barncancerfonden. Det var sjukt mycket folk, en hel del matcher och enorm försäljning i kiosken. Hela dagen rullade faktiskt på oerhört bra, förutom ett och annat olycksfall. I runda slängor tror jag vi fick in ca 4000kr - på inträde, lagavgift, lotteri, kiosk och ren skänkning. När jag landade hemma vid fyratiden ägnade jag ytterligare två timmar till att utvärdera. Sen släppte all press och ångest som legat och tryckt de senaste tre veckorna, och jag somnade klockan sex på kvällen. 
 
Söndagen fick ni en sammanfattning av i föregående inlägg. Nu är det viktigaste skolarbetet så gott som färdigt, lite småjobb kvar bara. Så istället för pressen på att få ihop det börjar ångesten inför studenten att gro inom mig. Men vad vore väl livet utan lite panik och stress ibland? Vila kan man göra när man är död.
 
Mathilda hölls mic-ansvarig under turneringen, fler bilder kommer

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback