Har varit ute på en kall långpromenad. Fyllt huvudet med frisk luft och lite för hög musik. Men det var bra, för jag är glad. Just nu är jag faktiskt riktigt glad. Varför?

 

För att jag insåg i torsdags att jag har väldigt fina personer i min tillvaro. Som jag verkligen har roligt med, men jag både säger det och umgås med er för sällan. Ni får mig i alla fall att skratta och sluta tänka på allt grått och kallt. Ni låter mig vara jämlik med er. Och jag vet inte varför ni gör det. Men jag har bestämt mig för att sluta undra det. Uppenbarligen räcker det att bara vara jag, och även om JAG inte vet vem jag är, så påstår ni att det finns ett jag trots allt. Det gör mig glad. Och jag kommer inte sakna er efter studenten, för ni kommer finnas kvar efter studenten. Jag vill och tror faktiskt det.