Här sitter la jag proppmätt efter en god middag och med ett vaglande(nytt ord, aca. vagel i) öga. Har sprudlat runt på halvtrötta moln hela dagen, som alltid efter en dunderbra kväll med mina fina kompisar. Igår var det då 100-dagars, med temat 90-tal. Det var fullt av magtröjor, färglada byxor, fotbollsspelare, våfflade hår och raggare på Oscar's. Själv gick jag mot strömmen och var ett saknat Gameboy, vilket de flesta faktiskt såg, trots mina extremt usla sykunskaper. Det spelades en massa 90-tals musik, nostalgitripp till tusen. Igår fick jag även släppa allt grått och skevt, och bara ha kul. Jag hade en riktigt bra kväll, blir allt vanligare med mina underbara klasskamrater. Kommer sakna dem efter studenten...

 

Såg/hörde även min vackra Elinda sjunga solo på Unplugged. Den rösten är obeskrivligt fin. Inte nog med att jag fick gåshud av alla vackra toner, jag grät även som en liten barnrumpa, för att det finns så otroligt mycket känsla bakom stämmorna och orden. Åh. Fysatan vad jag är stolt över att vara den tjejens vän alltså, hon kommer gå långt!