En brakfrukost med irritation i luften, bananpannkakssmet som till slut hamnade i papperskorgen, och så en osalig väntan på det där mötet som jag inte har en aning om vad jag ska säga på. Alla världens bekymmer och jag gömmer mig i boken och en kopp te. Må för guds skull inte förstöra det där fina Cassandra, det där som du tycker känns som du och som får dig att bli alldeles lugn inombords. Förstör det inte genom att använda det som en ursäkt, en flykt.

 

Jobb från 11.00-20.15. Det ska bli skönt att vila tankarna på blöta varor och steckkodslösa leksaksbilar. Kanske skratta lite när någon Göteborgare säger att jag såg så ensam ut eller att jag behövde lite sällskap. Du skulle bara veta. Sen ska jag få chansen till att vara den jag vill vara bland nya människor, vilket slutar med att jag sitter tyst vid bordet, rädd för att säga något som ger en felaktig bild av den där någon. Kanske är det just idag som allting faller på plats för mig, ger mig en klarare bild. För man vet ju aldrig det, när allting förändras.

 

Dessa eviga tänkanden tankar som tankar sönder mig...