Jag dricker te och läser varenda ledig minut. För att det är så ofantligt fint. Känslan, när man går in i den där fantasivärlden och ser allt framför sig. Hur miljön formas och hur människorna ser ut, rör sig, agerar. Känner känslorna som dem känner. Tolkar allt i sitt eget lilla huvud.

 

Och just i dem stunderna vet jag att han är den perfekta illusionen på hur jag vill att HAN ska vara. Han med stort H. För jag känner honom inte ens, och ändå får han mig att känna det som jag längtar allra mest efter att få känna. Jag vet vem jag är, (när han ser på mig/talar med mig/håller om mig/inte känner mig)