Om 58 dagar tar jag studenten. Det har fortfarande inte riktigt gått upp för mig att skolan faktiskt är slut då. Att mina 13år i skolan är avklarade då, åtminstone dem som man förväntas gå. Och om 59 dagar är det första dagen i mitt "vuxna" liv. Vilket för mig innebär att jag måste ta tag i mina drömmar, mål, framtidsplaner osv.

 

 

Alla dessar frågor, plus ungefär ett hundratal till, surrar runt i mitt huvud. För mig känns det som att studenten innebär slutet på allt som varit mitt liv dem senaste 18,5 åren. Att jag, från den 13 juni 2013, kommer få påbörja ett nytt kapitel i mitt liv. Och jag är verkligen inget stort fan av att påbörja saker. Jag stannar hellre i mitt trygga bo och är sådär lagom nöjd med livet. Även om det finns större saker ämnade för mig så är det så fruktansvärt skrämmande att behöva inse att jag måste kämpa för att komma dit. Samtidigt känns det lite spännande, för det finns så mycket jag vill göra. Saker som inte riktigt varit möjliga att testa under tiden man gått i skolan. Men mitt sätt att se på livet efter studenten skiftar från dag till dag. Ibland bara på ett par minuter.

 

Som de flesta andra lever jag på uttrycket "det var lättare när man var liten". Men jag vet att det liv jag har just nu faktiskt också är ganska bekvämt, jämfört med hur det kommer se ut efter studenten. Nu får man betalt för att gå i skolan, och jag har både tak över huvudet och mat på bordet. Givetvis vet jag att detta inte rycks undan i samma ögonblick som studentmössan flyger i luften, men det förväntas mer av mig då. Så helst av allt vill jag nog stanna här, i detta nuet. Eller om det vore möjligt, förflytta mig tillbaka tio år i mitt liv.