Jag har haft ett bra påsklov, det har tillbringats med alla mina fina människor. Till största del uppe i Karlstad, med min underbara syster. Även lite kort med mina andra människor här nere. Och sen har jag även fått gjort lite nödvändigheter såsom att gå på jobbintervju och göra högskoleprovet. Främst har jag haft tid att tänka. På vad jag vill göra, vad jag vill uppnå, vilka håll jag skulle kunna tänka mig att gå åt. 

 

Jag har kommit fram till att jag inte alls är ledsen över att jag ska ta studenten. Tvärtom faktiskt. Jag är på ett sätt livrädd för allt som har med vuxenlivet att göra, det finns inga garantier längre. Samtidigt som det är spännande. Om bara ett par månader öppnas en rad ny möjligheter. Man kan testa olika kurser, resa, jobba, flytta, utforska. Givetvis kräver det en mindre inkomst, men det fixar sig. Jag är så motiverad att försöka hitta vad som är jag i allting. 

 

Och kanske är det inte så farligt att hoppas. Eller så dumdristigt att drömma. Så länge man har en liten gnutta tro på sig själv, och någon person vid ens sida som pushar en, så kan nog livet vara ganska fint ändå. Jag vill våga tro på det.